O o o I kan sjell ne shtepi ashtu pa organe veshk ..
Ja i gjith materijali origjinali ne Suedisht:
”Vهra sِner plundras pه sina organ”
Unga palestinska mنn kastar sten och glasflaskor mot israeliska soldater pه norra Vنstbanken. I det hنr omrهdet skِts Bilal Achmed Ghanan och sprنttades upp pه sjukhus. ”Vهra sِner anvنnds som organreserv”, menar palestinierna.
Foto: DONALD BOSTRضM
Bilal Achmed Ghanan, 19, skِts och fِrdes bort av israeliska soldater. Kroppen lنmnades tillbaka ihopsydd frهn mage till hals.
Foto: DONALD BOSTRضM
Levy Izhak Rosenbaum fِrs bort av FBI-agenter. Rosenbaum ska ha fungerat som mellanhand i den illegala organhandeln.
Foto: AP
Palestinier anklagar Israels armé fِr att stjنla kroppsdelar frهn sina offer.
Hنr berنttar Donald Bostrِm om den internationella transplantationsskandalen – och hur han sjنlv blev vittne till ِvergrepp pه en 19-هrig pojke.
Jag نr vad ni kan kalla en ”matchmaker”, sa Levy Izhak Rosenbaum frهn Brooklyn, USA, i en hemlig inspelning med en FBI-agent som han trodde var en kund. Tio dagar senare, i slutet pه juli i هr arresterades Rosenbaum i samband med att en stor korruptionshنrva avslِjades i New Jersey: rabbiner, folkvalda och betrodda tjنnstemنn hade i هratal sysslat med pengatvنtt och illegal organhandel, vilket nu rullades upp likt ett Sopranos nنtverk. Rosenbaums matchmaking handlade allltsه inte om romantik, utan om att kِpa och sنlja njurar frهn Israel pه svarta marknaden. Enligt egen utsago kِper han organen frهn mindre bemedlade mنnniskor i Israel fِr 10 000 dollar och sنljer dem till desperata patienter i USA fِr 160 000 dollar. Den lagliga vنntetiden fِr njurar نr i medeltal nio هr.
Anklagelserna har skakat om amerikansk transplantationsindustri. Om detta نr sant, نr det fِrsta gهngen organtrafficking dokumenteras i USA, sنger experter i tidningen New Jersey Real-Time News.
Pه frهgan hur mهnga organ han sهlt svarar Rosenbaum: Quite a lot. Mهnga. Och jag har aldrig misslyckats, skryter han vidare. Hans verksamhet har pهgهtt under mycket lهng tid.
Francis Delmonici, Harvardprofessor i transplantationskirurgi, och styrelsemedlem i National Kidney Foundation’s Board of Directors, sنger i samma tidning att liknande organtrafficking som i Israel pهgهr ocksه pه andra stنllen i vنrlden. Uppskattningsvis نr det 10 procent av de 63 000 njurtransplantationerna i vنrlden som gِrs illegalt, sنger Delmonici.
Heta lنnder fِr den hنr illegala verksamheten نr Pakistan, Filippinerna och Kina, dنr man tror att organen tas frهn avrنttade fهngar. Men starka misstankar finns ocksه hos palestinier att deras unga mنn har fهngats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fهtt agera organreserv innan de dِdats. En mycket allvarlig misstanke som har tillrنckligt mهnga frهgetecken fِr att ICJ, International Court of Justice, absolut borde inleda en undersِkning om huruvida det handlar om israeliska krigsfِrbrytelser.
Israel har هterkommande hamnat i blهsvنder fِr sitt oetiska sنtt att handskas med organ och transplantation. Lنnder som bland annat Frankrike avbrِt organsamarbetet med Israel redan pه nittiotalet, och Jerusalem Post skrev ”att ِvriga lنnder i Europa vنntas fِlja Frankrikes exempel inom kort”.
Hنlften av de nya njurar som israeler fهtt inopererade sedan bِrjan pه 2000-talet har kِpts illegalt frهn Turkiet, ضsteuropa eller Latinamerika. Israeliska hنlsovهrdsmyndigheter har full kنnnedom om verksamheten, men gِr inget fِr att stoppa den. 2003 framkom vid en konferens att Israel نr det enda vنstlandet vars lنkarkهr inte fِrdِmer den illegala organhandeln eller vidtar nهgra rنttsliga هtgنrder mot de lنkare som deltar i den brottsliga hanteringen. Tvنrtom نr chefslنkare pه de stora sjukhusen inblandade i de flesta illegala transplantationerna, enligt Dagens Nyheter (5 december 2003).
I ett fِrsِk att komma tillrنtta med organbristen i landet gick Israels dهvarande hنlsominister, Ehud Olmert, ut i en stor kampanj sommaren 1992 fِr att fه den israeliska befolkningen att stنlla upp som organdonatorer. En halv miljon pamfletter spreds i lokaltidningarna dنr medborgarna uppmanades skriva pه att donera sina organ efter sin dِd. Ehud Olmert var sjنlv den fِrsta att skriva pه.
Redan ett par veckor efter skrev Jerusalem Post att kampanjen gett ett lyckat resultat. Inte mindre نr 35 000 personer hade skrivit pه, vanligen نr det 500 i mهnaden. I samma artikel skrev journalisten Judy Siegel att gapet mellan tillgهng och efterfrهgan fortfarande var stort. Kِn till njurtransplantationer var 500 personer, men endast 124 personer kunde opereras. Av 45 personer i behov av en ny lever hade endast tre personer mِjligheten att kunna opereras i Israel.
Samtidigt som denna organkampanj pهgick fِrsvann unga palestinska mنn som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, dِda och uppsprنttade.
Talet om de uppsprنttade kropparna fِrskrنckte befolkningen pه Vنstbanken och Gaza. Det talades om en dramatisk ِkning av unga mنn som fِrsvann, med dنrpه fِljande nattliga begravningar av obducerade unga mنn.
Jag var i omrهdet och arbetade med en bok nنr jag ett antal gهnger blev kontaktad av FN-anstنllda som var oroade ِver utvecklingen. De som kontaktade mig menade att organstِld faktiskt نgde rum, men att de var fِrhindrade att agera. Pه uppdrag av ett tv-bolag reste jag dنrefter runt och talade med ett stort antal palestinska familjer pه Vنstbanken och Gaza som menade att deras sِner blivit bestulna pه organ innan de dِdades. Ett av de exempel jag trنffade pه under denna kusliga resa var den unge stenkastaren Bilal Achmed Ghanan.
Klockan nنrmade sig midnatt nنr motorljuden frهn den israeliska miltنrkolonnen hِrdes i utkanten av den lilla byn Imatin pه norra Vنstbanken. Byns tvهtusen invهnare hِll sig mangrant vakna och stod som tysta skuggor i mِrkret. Nهgra lهg pه hustaken, andra stod bakom sina gardiner, hus eller trنd som gav skydd i mِrkret under utegهngsfِrbudet men نndه erbjِd fri sikt mot det som skulle bli gravplats هt byns fِrsta martyr. Militنren hade brutit all elektricitet runt byn och omrهdet var avstنngt militنrt omrهde – inte en katt kunde rِra sig utomhus utan att riskera livet. Mِrkrets bedِvande tystnad brِts bara av stillsamma snyftningar och jag minns inte om det var av kyla eller spنnning vi huttrade. Fem dagar tidigare, den 13 maj 1992, hade en israelisk specialstyrka lagt sig i bakhهll i byns snickeri. Personen som specialstyrkan hade i uppdrag att oskadliggِra var 19-هrige Bilal Achmed Ghanan, en av de aktiva palestinska stenkastande ungdomar som gjorde livet surt fِr israels ockupationsmakt.
Bilal Ghanan var som en av de ledande stenkastarna efterlyst sedan ett par هr. Det innebar att han tillsammans med andra efterlysta stenkastargrabbar bodde under bar himmel uppe i Nablusbergen. Att bli infهngad betydde dِden, och alla berنttelser om den fِregهende tortyren gjorde inte saken bنttre. Sهledes hِll de sig i bergen. Men av nهgon anledning tog Bilal sig ner frهn bergen en dag och vandrade oskyddad genom byn fِrbi snickarens hus denna olycksaliga dag i mitten pه maj. Varfِr han kom ner just denna dag kunde inte ens Talal, hans نldre bror svara pه, kanske var maten slut och fِrrهden behِvde fyllas pه.
Allting gick planenligt fِr den israeliska specialstyrkan. De fimpade cigaretterna, lade ifrهn sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro genom det trasiga fِnstret. Nنr Bilal var tillrنckligt nنra var det bara att trycka av. Det fِrsta skottet trنffade i brِstet. Enligt bybor som bevittnade hنndelsen skِts han sedan med ett skott i var ben. Dنrefter sprang tvه soldater ner frهn snickeriet och skِt honom ytterligare en gهng i magen. Slutligen tog de Bilal i fِtterna och slنpade honom de 20 stegen uppfِr snickeriets stentrappa. Byborna berنttar sedan att folk frهn bهde FN och Rِda Halvmهnen som befann sig i nنrheten och hِrt skottlossningen hade begett sig till platsen fِr att ta hand om den skadade. Argumentationen om vem som skulle ta hand om offret slutade med att den israeliska styrkan lastat in den svهrt skadade Bilal i en jeep och kِrt ivنg till byns utkant. Dنr vنntande en militنrhelikopter som forslade ivنg Bilal mot ett fِr hans anhِriga okنnt mهl.
Fem dygn senare kom han tillbaka i mِrkret, dِd och inlindad i grِna sjukhustyger. Nنr militنrkolonnen som hنmtat Bilal frهn obduktionscentrat Abu Kabir utanfِr Tel Aviv stannar vid platsen fِr Bilals sista vila kنnde nهgon igen den israeliske militنra ledaren fِr gruppen som kapten Yahya. ”Den svهraste av dem alla” viskade personen i mِrkret i mitt ِra. Nنr kapten Yahyas mannar lastat av kroppen och bytt det grِna tyget mot ett ljust bomullstyg, valdes nهgra manliga slنktingar fِr att utfِra jobbet – att grنva jord och blanda cement.
Tillsammans med de skarpa ljuden frهn spadarna hِrdes enstaka skratt frهn soldaterna som i vنntan pه att fه هka hem drog nهgra vitsar fِr varandra. Nنr Bilal lنggs ner i graven blottades hans brِst och plِtsligt stod det klart fِr de fه nنrvarande vilka ِvergrepp han utsatts fِr. Bilal var lهngt ifrهn den fِrste som begravdes uppskuren frهn buken upp till hakan och spekulationerna om avsikten hade tagit fart.
De drabbade palestinska familjerna pه Vنstbanken och Gaza var sنkra pه vad som hنnt deras sِner. Vهra sِner anvنnds som ofrivilliga organdonatorer, sa slنktingar till Khaled frهn Nablus till mig, liksom mamman till Raed frهn Jenin och morbrِderna till Machmod och Nafes frهn Gaza, som samtliga varit fِrsvunna ett antal dygn och kommit tillbaka nattetid, dِda och obducerade.
– Varfِr kvarhهller de annars kropparna upp till fem dygn innan vi fهr begrava dem? Vad hنnde med kropparna under tiden? Och varfِr blir de obducerade nنr dِdsorsaken نr uppenbar, och i samtliga fall mot vهr vilja? Och varfِr kommer kropparna tillbaka nattetid? Och varfِr med militنreskort? Och varfِr stنngs omrهdena av under begravningen? Och varfِr bryts elektriciteten? Frهgorna var mهnga och upprِrda frهn Nafes morbror.
De anhِriga till de dِdade palestinska mنnnen hyste inte lنngre nهgra tvivel om saken.
Talesmannen fِr den israeliska armén menade tvنrtom att pهstهenden om organstِld var pهhitt av palestinier. Alla palestinier som dِdats blir rutinmنssigt obducerade, menar han.
Bilal Achmed Ghanem var en av 133 palestinier som dِdades pه olika sنtt det هret. Enligt den Palestinska statistiken var dِdorsakerna fِljande: Skjuten pه gatan, explosion, misshandel, tهrgas, avsiktligt pهkِrd, hنngd i fنngelset, skjuten i skolan, dِdad i bostaden etcetera. Av de 133 dِdade personerna i هldrarna fyra mهnader till 88 هr var det 69 stycken som obducerades, det vill sنga endast hنlften av de dِda. Den rutinmنssiga obduktionen av dِdade palestinier, som arméns talesman talat om stنmmer inte i verkligheten pه de ockuperade omrهdena. Frهgorna kvarstهr.
Vi vet att behovet av organ i Israel نr stort, att en omfattande illegal organhandel pهgهr, att det skett under lهng tid, att det sker med myndigheternas goda minne, att hِgt uppsatta lنkare pه de stora sjukhusen deltar, liksom tjنnstemنn pه olika nivهer. Och vi vet att palestinska unga mنn fِrsvann, att de fِrdes tillbaka fem dygn senare under hemlighetsmakeri pه natten, uppsprنttade och hopsydda.
Dags att bringa klarhet i denna makabra verksamhet om vad som fِrsiggهr och vad som fِrsiggهtt pه de av Israel ockuperade omrهdena sedan intifadan startade.
Donald Bostrِm
Donald Bostrِm نr journalist, fotograf och fِrfattare till bland annat reportageboken Inshallah (Ordfront fِrlag 2003).
Shkaterroj zullumqaret